11 april, lördag, Ruma naturreservat.

Avfärd 5.30 som planerat, Joseph är vår chaufför. Vi åker närmaste vägen till Siaia, vilket innebär lervägar med gropar, sten och genombrutna fåror på vägen där det regnat mer. Det skulle kunna liknas vid terrängkörning. Sedan mest asfalt fram till färjeläget i Luanda Katieno.

 I väntan på att färjan skulle gå kom en dam fram och pratade med oss. Det visade sig att hon bott och studerat 3 år i Umeå och läst Svenska för invandrare, men glömt det mesta. Världen är liten.

Färjan tog passagerare och ett 10-tal bilar över viken av Viktoriasjön till Mbita, en färd på 45 minuter, och sedan var det åter lerväg/terrängkörning fram till Ruma.

Parken är ganska stor, savann med mycket småacasior och vi såg mycket giraffer, zebror, gaseller, antiloper och färggranna fåglar.

Och så såg vi en svart noshörning, vilket tydligen är mycket sällsynt.

Vi hade med oss matsäck som vi åt i bilen. Chapati med mosad avocado, hackat kokt ägg och rostade jordnötter - delikat. Dessutom fruktsallad.

Det blev en lång dag med sittande i bilen, 32 mil sammanlagt. På hemvägen fick vi ösregn på vägen från Siaia och det hann mörkna, otäckt, men vår Joseph är van. Oväder är svårt att fånga på bild, men på bilden här bredvid kör vi 20 km/tim och vinrutetorkarna går på max.

 Innan dagens regn har vägbanan hunnit torka upp helt och är dammtorr. Torra diken är efter 10 min fyllda till 2-3 dm. Vägbanan blir såphal, ungefär som iskana runt 0 grader.





Vid hemkomsten hade vi både el och internet och det blev härligt skypande med familjen, sång och grattis till barnbarnet Isak som fyllde 5 år igår.