1 maj, fredag, avslut och avfärd.

Så är då sista frukosten aväten, packningen klar. Vi blir hämtade av chaufför och får skjuts till Kisumo, där vi får avrapportera till RDS koordinatorer innan vi far vidare.

Det har varit 6 fantastiska veckor, omtumlande, utmanande, spännande och väldigt annorlunda. Allt var annorlunda! När jag beskriver vardagen kan det verka nedslående med alla de brister som finns jämfört med Sverige, men det har varit en positiv upplevelse. RDS har en fungerande organisation i det lilla. Vi kan inte förändra situationen i hela Kenya, men vi kan påverka livet och hälsan för de människor vi möter. Under mina 6 veckor träffade jag drygt 700 patienter, teamet många fler med barnavård, mödravård och vaccinationer.



Bostäderna var annorlunda



Bilstandarden var annorlunda.

 

Mottagningslokalerna var annorlunda.

Den medicinska utrustningen var annorlunda

 

Laboratorieservice var annorlunda



Journalsystemet var annorlunda

 

Toalettstandarden på klinikerna var annorlunda



Maten var annorlunda

 

Kanske reser jag dit igen för ytterligare en arbetsperiod.

30 april, torsdag, Itete.

Ännu en sista dag. Tolken Franklin var förhindrad idag och ersättaren Kenneth dröjde på grund av problem i familjen, så Sentrine, vår sköterska fick börja som översättare tills han kom. 43 patienter, varav 9 malaria. En hel del svåra sjukdomar som misstänkt tuberkulos, tarmtumör, svår blodbrist, men inga svårt akut sjuka.

Health committe och teamet framför klinikbyggnaden

Ett glädjeämne för dagen var en en månaders baby som jag såg för någon vecka sedan och misstänkte bakterieinfektion i en led. Hon togs till sjukhus och fick antibiotika och operation och det visade sig vara "bara" en lednära infektion med varbildning. Nu var hon feberfri och såret såg ut att läka.

29 april, onsdag, Namasanda

Sista dagen i Namasanda. Det känns vemodigt nu när det är "sista dagen" varje dag. En ordinär mottagning med 23 patienter varav 10 malaria.

Väntrummet.

 



Health committe medlemmar, del av teamet och längst till höger maken Per-Olof framför kyrkan där vi hade vår mottagning.

Bakom kyrkan ligger denna lilla chamba - plantering. För 5 veckor sedan var den helt kal, nu växer majsen 8-10 dm hög.

28 april, tisdag, Ebubambula

Idag kunde vi inte gå någon morgonpromenad eftersom Evans har sin lediga dag och släppte ut Blodie, vakthunden,  innan han for. Blondie är mycket snäll och tillgiven mot Evans, men inte så väldresserad och hinner ju inte lära känna oss korttidsboende, så vi fick snällt stanna inne tills Eric, som hon också känner,  kom och tog hand om henne.







Idag hade vi mottagningen i Ebubambula i en katolsk kyrka. Varje mottagningsdag sitter några kvinnor utanför kyrkan och sjunger en mässande sång under flera timmar - kanske sitter de där andra dagar också.

Min stamgäst kom som vanligt.

Idag kom inte mannen som har nycklarna till sakristian, där jag i vanliga fall har min mottagning. I stället fick jag sitta bakom draperade lakan i ett hörn där man i vanliga fall har ved på tork. Jag hade stol, bord och brits så det gick alldeles utmärkt. Vi hade 37 besök varav 17 var malaria, 5 skabb, men också många med influensaliknande symptom och vanliga förkylningar. Väldigt många av patienterna har både två och tre diagnoser.

Medlemmarna i Health committe framför kyrkan.
 

Efter arbetet hade vi en avskedsmiddag för våra kenyanska medarbetare. Kollega Lena och jag bjöd på ärtsoppa och pannkaka med princessylt och hjortronsylt. Maken Per-Olof hade fått en lång inköpslista och hade resväskan full av ingredienser när han kom. Maten uppskattades.

Mörkret faller vi omkring klockan 7 på kvällen, men redan vid 6-tiden kommer myggen, så det går inte att sitta ute om man inte är ordentligt insm
ord med Mygga, Oftast väljer vi att dra oss inomhus.