14 april, tisdag, Ebubambula

Morgonpromenad och sedan avfärd ca 8.00. Dagens mottagning är Ebubambula, inte så dålig väg, mottagning i sakristian med lite avskildhet. Dagens mottagning var 30 patienter, varav 10 malaria, några svårt sjuka spädbarn som fick skickas in till sjukhus.

Liten flicka med smärtor från ögat efter en skada

En kvinna stannade också kvar länge i mina tankar.. Hon var avmagrad, trött och slut med lite ospecifika symptom från bröstet. För två veckor sedan hade hon varit till en klinik och blivit föreslagen fortsatt utredning med lungröntgen, men det hade inte familjen råd med. Nu kom hon med förhoppningen att "msungu", vitingen, skulle ha något annat förslag. Mitt förslag var också fortsatt utredning med lungröntgen, familjen skulle försöka spara ihop till det och under tiden fick hon multivitaminer och smärtstillande.

Min tolk idag heter Patrick. Han är 30 år gammal och arbetar sedan 3 år tillbaka som volontär i Health committe i byn och som tolk. Förutom att tolka åt mig för han register över patienterna, ålder och kön, diagnos och behandling samt betalning. Han arbetar utan betalning och är mycket engagerad i sitt arbete. Hans dröm är att kunna vidareutbilda sig i Community health and HIV-management, men detta kräver pengar som han i nuläget inte har.



Han berättar att hans far dog när han var 2 år gammal, modern ärvdes av en farbror och fick ytterligare 9 barn. Han har gått i primary och secondary school i 12 år med goda resultat, men det fanns inte pengar till fortsättning. Han är nu gift och har 2 söner, 7 och 5 år gamla. Han är "farmer" och har några odlingslotter som han har för husbehov och en liten "garden" för grönsaker som han kan sälja. Han har 2 kor och några getter och höns. Han klarar familjen, men har inga marginaler.

En stamgäst avslutade mottagningen. Den här hönan kommer in alltemellanåt, kollar läget och går sedan lugnt och värdigt ut igen.

 Dagen avslutades med en kort genomgång med Health committe medlemmarna om sårvård. Efter detta lunch med ris, bönor, te och bananer.








Efter hemkomsten hade vi som vanligt på tisdagar genomgång med teamen, även här pratade vi sårvård. Vi fick också hjälp att köpa mer datatid. I helgen upptäckte vi möjligheten att se  Rapport på SVTplay, men det var tydligen som att öppna dammluckorna för databundle-åtgången så det får vi sluta med.

13 april, måndag, Khandayi

Vi återupptar morgonpromenerande men går nu i stan eftersom regnen gjort det lite kladdigt på vår gamla rutt. Vi går ganska långt, går nästan vilse, men kommer tillbaka i god tid för avfärd.

Khandai ligger längre bort än de andra klinikerna och slutet av vägen är lite sämre. torrt och fint idag i alla fall.

Även den här kliniken är inrymd i en kyrka och ganska centralt i byn. Många nyfikna barn kikar in genom fönster och dörrar.

Mottagningen var ganska lugn, 23 patienter, men några svårt sjuka. Min första patient var en kvinna som blivit misshandlad av sin man för 3 dagar sedan. Det hade hänt många gånger förut när han varit full. Nu var hon sparkad och slagen mot huvud, hals, armar, bröstkorg och mage och jag befarade skador i buken. Jag ville skriva remiss till sjukhus, men det visar sig att hon inte har pengar, hon fick sälja en kyckling för att kunna komma på mottagningen. Efter lite diskussioner kommer vi ändå fram till att jag skriver remissen,  hon ska prata med en bror om sjukhusavgiften och så betalar vi transporten från Poverty fund.

Litet barn med malaria

Sköterskan Sentrine har barnavård och mödravård parallellt med mottagningen. I barnavårdsprogrammet ingår längd- och viktkurva och en rad andra hälso- och utvecklingsparametrar, som förs in i en barnavårdsbok som följer barnet ungefär som journalboken.

Mammor och barn väntar på Sentrine

Vaccinationsprogrammet innehåller difteri, tetanus,kikhosta, hepatitB, haemofilus influenzae, rotavirus, pneumococcer, mässling, gula febern, polio och BCG, dessutom A-vitamintillskott.

12 april, söndag

Sovmorgon - skönt. Vädret är idag som en varm svensk sommardag, på förmiddagen runt 25 i skuggan, på eftermiddagen 28. Vi läser, pysslar, fikar. Tar en promenad till centrum och handlar lite och kommer hem genomsvettiga. Jag tittar igenom och försöker sortera bilder jag tagit - vet av tidigare erfarenheter att det är nu eller aldrig!

Jag fotograferar allt som rör sig, även stillastående saker, och mina kamrater i jeepteamet skrattar och förstår inte riktigt varför. Men jag vill ju veta och jag vill berätta!

Till exempel hus och bostäder. I staden och större byar är de flesta husen murade av tegel, gjutna i betong eller gjorda av korrugerad plåt. Teglet bränner man själv av den röda jorden och överallt efter vägarna ser man tegelbrännerier och tegel till salu.

Hus under uppbyggnad

På landet däremot är husen ofta av lera, taken är ofta korrugerad plåt, men ibland grästak. Stommen består av klena träslanor, glest uppbyggda. Mellan dem kan man på de nedre planen lägga stenar eller tegel och fylla med lera, högre upp har man enbart lera.

När väl utrymmet mellan träslanorma är fyllt kan man ta huset i bruk. Men när man har tid eller råd att göra det finare putsar man huset både ut -och invändigt med en blandning av lera och kodynga och får en fin, slät och lättstädad yta.









Det här huset är på landet och familjen som bor här är ganska välbeställd. De har en hel del boskap och de har en solfångare på taket som ger energi till en radio eller något liknande.

11 april, lördag, Ruma naturreservat.

Avfärd 5.30 som planerat, Joseph är vår chaufför. Vi åker närmaste vägen till Siaia, vilket innebär lervägar med gropar, sten och genombrutna fåror på vägen där det regnat mer. Det skulle kunna liknas vid terrängkörning. Sedan mest asfalt fram till färjeläget i Luanda Katieno.

 I väntan på att färjan skulle gå kom en dam fram och pratade med oss. Det visade sig att hon bott och studerat 3 år i Umeå och läst Svenska för invandrare, men glömt det mesta. Världen är liten.

Färjan tog passagerare och ett 10-tal bilar över viken av Viktoriasjön till Mbita, en färd på 45 minuter, och sedan var det åter lerväg/terrängkörning fram till Ruma.

Parken är ganska stor, savann med mycket småacasior och vi såg mycket giraffer, zebror, gaseller, antiloper och färggranna fåglar.

Och så såg vi en svart noshörning, vilket tydligen är mycket sällsynt.

Vi hade med oss matsäck som vi åt i bilen. Chapati med mosad avocado, hackat kokt ägg och rostade jordnötter - delikat. Dessutom fruktsallad.

Det blev en lång dag med sittande i bilen, 32 mil sammanlagt. På hemvägen fick vi ösregn på vägen från Siaia och det hann mörkna, otäckt, men vår Joseph är van. Oväder är svårt att fånga på bild, men på bilden här bredvid kör vi 20 km/tim och vinrutetorkarna går på max.

 Innan dagens regn har vägbanan hunnit torka upp helt och är dammtorr. Torra diken är efter 10 min fyllda till 2-3 dm. Vägbanan blir såphal, ungefär som iskana runt 0 grader.





Vid hemkomsten hade vi både el och internet och det blev härligt skypande med familjen, sång och grattis till barnbarnet Isak som fyllde 5 år igår.

10 april, fredag, Suwo

Bingo den här morgonen, både vatten, el och internet..

Dagens mottagning var i Suwo. 29 patienter, varav 11 under 5 år. Bara 4 malariafall, men ett svårt sjukt barn (inte barnet på bilden) som hade fått otillräcklig medicinering och dessutom var undernärd. Barnet remitterades till sjukhus efter övertalning. Mamman hade inte pengar tillräckligt så hon fick pengar från Poverty fund till transporten.

Malaria är vanlig och kanske den farligaste av sjukdomarna hos små barn, men väldigt många barn har hudåkommor. Det rör sig ofta om skabb, svampinfektioner, småsår och de är väldigt ofta sekundärinfekterade, ibland med feber och allmänsymptom. I Sverige skulle man kunnat behandla många med enbart lokalbehandling, men här behövs ofta antibiotika. När man bläddrar i journalen ser man att den inhemska sjukvården är mycket frikostig med antibiotika, ofta flera preparat samtidigt och i korta kurer. Man kan höra resistensbomben ticka.




Några morgnar när vi åkt ut till klinikerna har jag sett kvinnor sopa asfalten på avfarter från vägen. Nu förstår jag varför de gör det. Det är för att torka och rensa majs, torka svamp och kassava.

Fält med kassava

Kassava finns av två sorter, en som man kan äta färsk och som smakar ungefär som potatis och en sort som är giftig, dödligt giftig har man sagt mig. Om den torkas försvinner giftet och den kan malas till mjöl och användas i matlagning.

Kassava på tork

Vi hade en mycket lugn kväll med tidig sänggång eftersom vi ska på dagstur i morgon till en nationalpark, avfärd redan 5.30. Gäsp!!

9 april torsdag, Itete

På morgonen fortfarande inget el och vatten, men morgonrutinen fungerar ändå. Den här veckan har vi inte tagit några morgonpromenader, det har fått bli lite yogaövningar i stället. Vi är väldigt stillasittande på dagarna, i bil och på klinikerna, så vi måste nog ta upp promenaderna igen.

Dagens mottagning var i Itete, den tyngsta på min linje, men även här märks planteringssäsongen. Vi hade 34 patienter, några riktigt svårt sjuka. Tyvärr fortfarande mycket få bilder från den här kliniken, men mer kommer.

Dagens lunch i Itete- chapati, te och mjölk

Dagens glädjeämne var ett återbesök av en liten pojke som jag såg förra veckan med en svår brännskada. Han hade fått hett vatten på armen 3 dagar tidigare och hade infektion i såren. I Sverige hade detta varit ett inläggningsfall för specialistvård, men efter att ha diskuterat med det lokala teamet förstod jag att det alternativet inte finns. Vid dagens besök var såret i god läkning, men jag har bett dem komma tillbaka igen nästa vecka, förhoppningsvis för slutkontroll.






Hemkomna hade vi fortfarande inget vatten, men det kom tillbaka senare på kvällen. El fanns, men  våra "Data bundles" var slut. Vi fick åter hjälp av Joseph, som är chaufför och pharmacist i Lenas jeepteam.

8 april, onsdag, Namasanda

På morgonen strömlöst, men vi börjar få rutin. Det tråkiga är att utan ström har vi heller inget internet, så både bloggande och kontakter med familjen ligger nere. Och även möjligheten att söka medicinsk information kring alla de sjukdomar och symptom vi inte är så bekanta med. Det är en stor fördel att vi är två läkare som bor tillsammans - vi kan diskutera problem och frågeställningar.

Utsikt från mitt fönster

Dagens mottagning var i Namasanda och löpte på som vanligt. Endast 15 patienter, det är fortfarande planteringssäsong och regnperioden har ännu inte gett den stora uppgången i malaria som väntas.

Min rumsavgränsning

Utanför varje klinik finns en bränngrop för avfall. Där bränns allt avfall utom stickande och skärande föremål - papper, kompresser, handskar, plast.

Judith är den i vårt team som har hand om mediciner. Vi har tre stora boxar som innehåller allt vi kan ordinera. Det är naturligtvis mycket begränsat, men väl avpassat för behoven. Som standard ordinerar vi antibiotika och andra avgränsade behandlingar i en hel kur, kroniska medicineringar eller vid behovsmedicineringar endast för en vecka och sedan rekommendation att köpa på Phamacy. Judith delar sedan ut medicinen och ger information om hur behandlingen ska tas/genomföras. Hon informerar också om myggnät vid malaria, vikten av vätska och febernedsättande och liknande ämnen.

 Hönsen finns överallt och jag har inte förstått riktigt vems höns det är. Kycklingar i alla åldrar finns också. Ägg verkar inte vara så stor del i dieten. Den här hönsfamiljen fanns alldeles utanför mitt fönster idag.

När vi kom hem mötte oss ett annat litet problem. Vi var nu utan både el, intenet och vatten. Avloppet fungerade fortfarande och vi har reservvatten i en tank på gården, så vi fick "duscha" och spola i toaletten med vattenkanna. Middag i pannlampans sken och även lite bokläsning med pannlampa. Vi har inga sena vanor, går isäng omkring 9 på kvällarna.