30 april, torsdag, Itete.

Ännu en sista dag. Tolken Franklin var förhindrad idag och ersättaren Kenneth dröjde på grund av problem i familjen, så Sentrine, vår sköterska fick börja som översättare tills han kom. 43 patienter, varav 9 malaria. En hel del svåra sjukdomar som misstänkt tuberkulos, tarmtumör, svår blodbrist, men inga svårt akut sjuka.

Health committe och teamet framför klinikbyggnaden

Ett glädjeämne för dagen var en en månaders baby som jag såg för någon vecka sedan och misstänkte bakterieinfektion i en led. Hon togs till sjukhus och fick antibiotika och operation och det visade sig vara "bara" en lednära infektion med varbildning. Nu var hon feberfri och såret såg ut att läka.

29 april, onsdag, Namasanda

Sista dagen i Namasanda. Det känns vemodigt nu när det är "sista dagen" varje dag. En ordinär mottagning med 23 patienter varav 10 malaria.

Väntrummet.

 



Health committe medlemmar, del av teamet och längst till höger maken Per-Olof framför kyrkan där vi hade vår mottagning.

Bakom kyrkan ligger denna lilla chamba - plantering. För 5 veckor sedan var den helt kal, nu växer majsen 8-10 dm hög.

28 april, tisdag, Ebubambula

Idag kunde vi inte gå någon morgonpromenad eftersom Evans har sin lediga dag och släppte ut Blodie, vakthunden,  innan han for. Blondie är mycket snäll och tillgiven mot Evans, men inte så väldresserad och hinner ju inte lära känna oss korttidsboende, så vi fick snällt stanna inne tills Eric, som hon också känner,  kom och tog hand om henne.







Idag hade vi mottagningen i Ebubambula i en katolsk kyrka. Varje mottagningsdag sitter några kvinnor utanför kyrkan och sjunger en mässande sång under flera timmar - kanske sitter de där andra dagar också.

Min stamgäst kom som vanligt.

Idag kom inte mannen som har nycklarna till sakristian, där jag i vanliga fall har min mottagning. I stället fick jag sitta bakom draperade lakan i ett hörn där man i vanliga fall har ved på tork. Jag hade stol, bord och brits så det gick alldeles utmärkt. Vi hade 37 besök varav 17 var malaria, 5 skabb, men också många med influensaliknande symptom och vanliga förkylningar. Väldigt många av patienterna har både två och tre diagnoser.

Medlemmarna i Health committe framför kyrkan.
 

Efter arbetet hade vi en avskedsmiddag för våra kenyanska medarbetare. Kollega Lena och jag bjöd på ärtsoppa och pannkaka med princessylt och hjortronsylt. Maken Per-Olof hade fått en lång inköpslista och hade resväskan full av ingredienser när han kom. Maten uppskattades.

Mörkret faller vi omkring klockan 7 på kvällen, men redan vid 6-tiden kommer myggen, så det går inte att sitta ute om man inte är ordentligt insm
ord med Mygga, Oftast väljer vi att dra oss inomhus.

27 april, måndag, Khandai

Blött och slaskigt framför kyrkan där vi har vår mottagning.

Det har regnat hela natten och är rejält blött ute. Vägarna är otroligt sliriga och genomsatta av regndiken av varierande bredd och djup när vi kommer från asfalten. Vi var i diket ordentligt en gång, men Eric tog oss säkert upp igen.

Kyrkorummet där vi har vår mottagning

Maken Per-Olof var med ut till mottagningen idag och liksom jag var första dagen så var han överväldigad av landskapet, mängden människor, fattigdomen, mängden patienter på kliniken och de minimala resurserna vi har för att bedriva sjukvård.

"Väntrummet"

Även idag hade regnet satt stopp för en del patienter. Vi hade 20 besök, inga svårt akut sjuka, 5 med malaria och 4 med svår blodbrist av.








 Efter mottagningen fick vi lunch och sen hade vi en diskussion med Health committe över ämnet nutrition. Ännu har vi inte sett så många undernärda barn, men nu är planteringssäsongen över och man kan inte skörda förrän i juli, så nu säger personalen i teemen att det kommer att bli vanligare och vanligare. Budskapet idag handlade om att mödrarna ska amma så länge som möjligt, helt fram till 6 månader och sedan delvis. Man försöker också informera om näringsinnehållet i olika livsmedel som finns billigt tillgängliga i hushållen. Risken är att man ensidigt använder majs, ris, potatis och cassava, alltså endast kolhydrater, och säljer proteinrika bönor för att köpa dyr babygröt eller mandasi - en sorts friterat bröd eller munk..

24 april, fredag, Suwo

Sista gången jag har mottagning i Suwo. Det rullar på, inga riktigt svårt akut sjuka patienter, men några gamla med andningsproblem och naturligtvis många malaria-barn. Vi gör reklam för och säljer impregnerade myggnät till ett mycket lågt pris, 100 shilling, men just nu är de slut på lager och vi vet inte när de kommer in igen. Mycket olyckligt eftersom näten i större affärer kostar mellan 1000 och 1500 shilling, en summa som är helt oöverkomlig för de flesta av våra patienter.



Till lunch fick vi ugali - majspuddingen, skumawiki - en spenatliknande blandning, något köttliknande och lite sky. Jag var lite misstänksam mot det köttliknande, men jag tänkte att jag frågar ingenting, jag bara äter. Eftersom det var mitt sista besök pratades det om lite av varje, bland annat att jag fotograferar nästan allt. Då säger min bordsgranne: Men du har ju inte fotograferat ( just det!!!) tarmarna.






Efter lunchen hade vi gruppfotografering med Health committe volontärerna och jeepteamet framför kyrkan där vi har vår mottagning.

Efter hemkomst till doctors house bar det av ner till Kisumu för att möta maken Per-Olof som anlänt från Sverige.

23 april, torsdag, Itete

Rutin på morgonen.

Dagens mottagning är Itete med stor anslutning av patienter, 56 personer. Många barn med malaria, men också många vuxna och de har ofta varierande symptom och tar lite längre tid. Astma är vanligare nu under den regniga och (relativt) kalla perioden, dessutom problem från rörelseapparaten eftersom det är planteringssäsong och allt arbete görs för hand.

Här är min översättare Franklin och en astmasjuk patient. Franklin sitter med ryggen precis intill väggen. Bakom mig syns undersökningsbritsen. Bredvid mig står "doctors box" uppslagen och i den finns all min medicinska utrustning och lite mediciner för injektion.






Jag väntade på återbesök av den elektriskt brännskadade tonårspojken från förra veckan, men han kom inte. Steve från health committe hade gjort uppföljningsbesök på måndagen så som vi kommit överens om. Han berättade att brännskadan på ryggen var i läkning, men de djupa skadorna vid handlederna var oförändrade. Han berättade också att familjen valt att fortsätta behandlingen genom den traditionella medicinen i stället för hos oss. Jag blev verkligen ledsen att höra detta. Visst ska man vara ödmjuk inför traditionell medicin, men den här pojken skulle ha läkt bättre av vår behandling!

Vår chaufför och lab.tekniker Eric föreläser för väntande patienter och medlemmar av health committe innan mottagningen börjar.












Han ska snart ha ledigt och idag hade vi med hans ersättare Daniel för introduktion. Det finns tydligen många utbildade lab.tekniker i Kenya, men inte så många som kan köra bil, så man kommer att ta in en chaufför också.

Lite skoj och stoj måste man också få ha för sig!

22 april, onsdag, Namasanda

Morgonpromenad genom staden, huvudgatan och runt några kvarter. Då passerar vi bland annat Baraka hotel, som har fascinerat oss. Hotel härikring behöver inte nödvändigtvis betyda att man erbjuder övernattning, utan det räcker om man kan erbjuda sittplats och en dricka. Baraka Hotel ser ändå ut som en lite enklare ställe.

Väl hemkommen var det dags att packa bilarna och köra iväg. Den ena bilen var dock på lite dåligt humör och ville inte starta. Efter lite skruvande och prövande och påhejande gick den dock igång.








Mottagningen var i Namasanda, 23 patienter varav 10 malaria. Josefin hade återigen lagat ljuvlig kassava till förmiddagsteet. Vi hann inte med någon lunch och ingen utbildning med Health committe eftersom vi skulle på studiebesök på vårt närmaste sjukhus.

Jessica, jag och Sara, i bakgrunden byggnaden med vårdavdelningar.

Jessica, som är sjukhuschef sedan 10 år tillbaka, visade oss runt. Huvudbyggnaden är från 1935 och var från början en militärförläggning. Officersbostäderna är omgjorda till administration och två flyglar är nybyggda, en för mottagning och lab och en för HIV och TBC. Personalen består av en läkare, 4 medical officers, 36 sjuksköterskor och en del kringpersonal. Det finns en avdelning för män, en för kvinnor och 2 för barn, dessutom en maternity ward med förlossning och eftervård. Där har man tillgång till två kuvöser. Man har otrolig platsbrist, ibland 4 barn i varje säng, 2 vuxna i varje säng, ingen möjlighet till isolering, men man har som policy att aldrig avvisa någon patient som behöver inläggning. Man har kvalificerad personal, men stor brist på utrymme och utrustning.
Kollega Lena var på studiebesök på ett annat, lite större sjukhus där man hade lite bättre förutsättningar.