27 mars Khandai

Khandai är den klinik som ligger längst bor och som har de sämsta vägarna. Vägen har ingen beläggning och består av jord och lera. Ändå är den i mycket bättre skick än förra gången. Det finns grunda diken och regnen har inte ännu gräft fåror och blottlagt stenblock. På morgonen är det mycket skolbarn på väg till skolan på vägarna. De är alla glada, vinkar och ropar "How are you?" eller Habari som betyder ungefär samma sak. De blir överlyckliga om jag vinkar tillbaka och jag känner mig som drottningen och vinkar snällt.

Mottagningen i Khandai var lugn idag, 33 patienter, och inget att jämföra med kaoset som var förra måndagen med 54 patienter. Jag är så ledsen att jag inte fick några foton från det tillfället. Den lilla kyrkobyggnaden var fullproppad med folk, liggande, sittande, stående och rätt som det var kunde ett barn komma inkrypande under skynket till mitt "rum". Det var dessutom en ljudnivå som inte var av denna världen.

Idag gick allt lugnt och stilla till. De flesta barnen är stoiska och klarar alla undersökningar, men de mindre gråter förstås vid provtagningar. Många barn har aldrig sett en "msungu", en viting förut och en del blir alldeles panikslagna och bara skriker. Idag hade jag dock en liten flicka som bara var förundrad. Hon satt i mammans knä och tittade på mig, sen sträckte hon fram handen och kände på min underarm flera gånger för att se om det verkligen satt fast det där vita.

Vi arbetar i år i en ny kyrka som ligger tvärs över vägen från den gamla. Taket på den gamla kyrkan blåste bort i en storm och den håller nu på att repareras. Den vi arbetar i nu är lite mindre så vi hoppas få flytta tillbaka. De vita byggnaderna på bilden är skolbyggnader och där undervisas myriader av barn. Vid 13-tiden var jag ute på vägen för en paus och mötte då ett 20-tal flickor i skoluniform som sprang på vägen mot skolan. På naivt svenskt vis frågade jag en av volontärerna om de hade skolgymnastik. Det hade de inte. De hade skollunch 1 timme och för att hinna hem, äta och tillbaka till skolan måste de springa både fram och tillbaka.